EMMA

Det sitter en liten tjej snett emot mig. Eller ah, liten och liten, hon är typ i min ålder. Men väldigt liten ändå. Yttepytte. Hon äter godis och lyssnar på musik. Förut ringde hennes telefon och hon svara. "Hej pappa! Jo, det går bra! Nej, inga förseningar" Så tar hon fram en remsa (typ 100kort fast i Sthlm) och säger " jag har typ två kvar". En minut senare ringer min pappa och jag säger "jo, det går bra! Nej, inga förseningar." Min pappa frågade också om jag hade någon remsa och jag tar också fram mig och berättar att det är lungt, mer än halva kvar.
   Jag är nog inte så ensam egentligen. Livet känns lite lättare.

Emma