Tidiga mornar, allt för långa dar

Nu är det kallt. På riktigt. 22 grader ute och jag håller på att huttra halvt ihjäl i mig. Har mjukis byxor, dubbla strumpor, två tjocktröjor och halsduk på mig.
Det är så konstigt egentligen, för nu har familjen kommit hit, och jag har fått reda på att vi åker hem på tisdagskvällen och kör hela vägen i ett sträck. Alltså är hemma på onsdagskvällen (om inget oförutsätt sker dvs). Och det är ju super, två dagar innan jag trodde att jag skulle vara hemma från början, så inte alls dåligt, överhuvudtaget. Grejen är bara att jag inte ser någon mening alls att vara kvar här nu. Det är liksom bara en aslång väntan på att få komma hem. Känns som om jag kan Schweiz nu liksom. Och så vill jag faktiskt hem.
Vi var i Frankrike idag. I ... kommer inte ihåg vad stället hette. Hur som, så var det hur mysigt som helst och jag hade en trevlig stund. Men jag kunde liksom inte riktigt tycka om det ändå, för det känns inte som om jag är på semester. Utan att mitt jobb är slut och nu är det bara tre dödagar här som man egentligen inte behöver. Och det suger.
Och jag är kass på att leva i nuet.
Lite bilder blev det iaf från Franceeeee
Vi kan vara systrar. Jag vet inte riktigt
träffade på en liten vingård.
Och sen ett alldeles supermysigt postkontor. Jag vill också ha ett sånt hemma.
Oj, nu blev det mat. Mer kommer!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback