Alltför stora för någon så ung Låt mig torka din tårade kind Jag ska stå där vid trygghetens grind Tills du vågar att åter gå genom Tills du ser där din tro

Jag känner inte att jag får ut någoting av att skriva här längre faktiskt.. Inte just för tillfället. Jag har insett att jag behöver människor omkring mig mer än någonsin. Jag är riktigt svag för tillfället. Har toppar och dalar omvardannat. Man vet inte riktigt vart jag har tagit vägen egentligen.

Jag har min trygghet. Mina fina vänner. Alla speciella på något sätt och alla hjälper mig att klara dagen.

Vi ses kanske igen, kanske inte. Hoppas iaf på att ni har de ball


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback